Jämlikhetsindexet 2024
Sverige fortfarande sämst i Norden på att bekämpa ojämlikhet
Sverige har rasat 14 placeringar på 4 år i det globala jämlikhetsindexet ”Commitment to Reducing Inequality Index” (CRII) som tas fram av Oxfam i samarbete med Development Finance International. Indexet rankar 164 länder efter politiska beslut och dess effekter på ojämlikhet, och utgår från tre områden som är avgörande för att minska ekonomisk ojämlikhet: skattepolitik, investeringar i välfärd, och arbetstagares rättigheter. Sedan förra mätningen för två år sedan har Sverige tappat 4 platser och är nu på plats 24, fortsatt sämst i Norden.
→ Sverige rankat sämst i Norden på att bekämpa ojämlikhet
För två år sen, 2022, låg Sverige på plats 20 och var redan då sämst rankad av de nordiska länderna. I 2024 års index rasar Sverige ytterligare fyra placeringar och hamnar på plats 24. Det går att jämföra med Norge, som toppar indexet, eller Finland och Danmark som är på plats 5 respektive 6. Trenden med ökad ojämlikhet i Sverige håller i sig – och det är ett resultat av politiska beslut.
→ Vad orsakar Sveriges rankning?
Det är framför allt Sverige skattepolitik som givit landets dess sämre rankning. Under decennier har Sverige fört en orättvis skattepolitik, där de allra rikaste fått flera skattelättnader samtidigt som de som lever i störst utsatthet inte fått det stöd de behöver. Idag bidrar en svensk löntagare 28 gånger med till det gemensamma än vad någon med en stor förmögenhet gör. De minskade resurserna till välfärden, inklusive vård och skola, är en annan anledning till att Sverige tappat platser.
→ Global trend: 9/10 länder för en politik som ökar ojämlikheten
För första gången sedan Oxfam och Development Finance International började mäta regeringars politik för att minska ojämlikhet har nästan alla länder ökat ojämlikheten. 81 % av världens länder har gjort skattebördan mer ojämlik, 90 % av världens länder har minskat arbetstagares rättigheter och 90 % av världens länder för en politik som kommer öka ojämlikheten.
”Tyvärr konstaterar Oxfam att Sverige under flera decennier misslyckats med att minska ojämlikheten. Och politiken som förs just nu gör att klyftorna fortsätter att öka. Den senaste statsbudgeten är ett tydligt exempel på hur regeringen och Sverigedemokraterna prioriterar de som redan har råd. Ojämlikhet leder till otrygga samhällen, där missnöje gror och tilliten människor emellan minskar.”
Suzanne Standfast, generalsekreterare Oxfam Sverige
Så rankar vi
Jämlikhetsindexet mäter 164 länders åtaganden för att minska ojämlikhet. Det gör vi genom att utvärdera politiken inom progressiv beskattning, arbetstagares rättigheter och löner samt välfärd (utbildning, sjukvård och socialt skydd). Inom skattepolitiken tittar vi på inkomstskatt, bolagsskatt och skadliga skattestrukturer. Inom arbetstagares rättigheter kollar vi på minimilöner, fackliga rättigheter och kvinnors rättigheter som arbetstagare.
Vi utvärderar också hur politiken omsätts i praktiken och vilka effekter på ojämlikheten politiken får. Hela vår metodologi hittar du via länken nedan.
Frågor och svar
De länder som toppar indexet är alla rika OECD-länder, som har mycket större möjligheter än låginkomstländer att samla in skatt från sina medborgare – och även större möjligheter att använda skattemedel till offentlig service och sociala trygghetssystem.
Norge rankas bland annat högre inom skatteområdet, t.ex. genom sitt agerande för att stoppa skadliga skattemetoder och rankas även högre arbetstagares rättigheter (Norge gick upp en plats till plats 2, Danmark är på plats 4 och Sverige är på plats 6). Under perioden (2020–2022) sänkte Norge tillfälligt sin väldigt höga moms på mat, vars effekt bidrog till den bättre placeringen inom skatteområdet. Det är viktigt att betona att inget land får helt godkänt – även Norge föreslås göra förändringar för att öka den ekonomiska jämlikheten t.ex. genom att öka investeringarna inom hälsa och sjukvård.
De länder som rankas lägst är främst länder i Afrika söder om Sahara. Nedan finns en lista, där Sydsudan har längst ranking och är på plats 164:
- Sydsudan
- Nigeria
- Vanuatu
- Haiti
- Zimbabwe
- Uganda
- Centralafrikanska republiken
- Liberia
- Sierra Leone
- Burundi
Vi har kommit fram till summan av en ny förmögenhetsskatt genom följande skattesatser och tröskelvärden:
- 2 % för nettoförmögenheter över 50 miljoner kronor,
- 3 % för nettoförmögenheter över 500 miljoner kronor,
- och 5 % för förmögenheter över 10 miljarder kronor.
Med dessa skattesatser skulle vi kunna generera cirka 158 miljarder kronor årligen, vilket motsvarar nästan en tredjedel av hela Sveriges sjukvårdsbudget och överstiger statens stöd till sjukvård och omsorg. Eftersom vi inte har ett förmögenhetsregister eller liknande nu, använder vi data från Wealth-X och Forbes. Wealth-X är ett globalt företag som specialiserar sig på att tillhandahålla information och analys av ultra-rika individer och deras förmögenheter.
Vi på Oxfam arbetar alltid evidensbaserat. Vi har egna forskare, tar stöd av forskare och har samarbeten med ledande forskningsinstitut samt lärosäten. Vår data bygger på noggranna analyser och forskning kring ojämlikhet och dess effekter. Att påstå att vi ”hatar de rika” är inte bara missvisande; det bottnar snarare i fundamentala åsiktsskillnader.
Det är snarare kritikerna som behöver förklara och försvara sina egna ställningstaganden i ljuset av fakta. Att sänkta skatter för de rikaste inte leder till ökad jämlikhet. Trickle-down-ekonomi är en myt; historiska data visar att omfördelning via skatter och investeringar i välfärd är avgörande för att bekämpa ojämlikhet. Det är uppenbart att nedsippringen inte fungerar nu.
Vi vill förtydliga det uppenbara: ojämlikhet handlar om skillnaderna mellan de rika och de fattiga, inte om individerna själva. Vår kritik riktar sig mot ojämlikheten och de strukturer som upprätthåller den.
Så vi ställer en fråga tillbaka till kritikerna: Istället för att motverka ojämlikheten, varför prioriterar ni att försvara de rika som redan har mer än tillräckligt, framför att adressera de utmaningar som de fattiga står inför? Så minskar man inte på klyftorna i samhället.
Att alla människor har tillgång till sina rättigheter, och möjlighet att leva ett gott liv är politikens ansvar. Det är bara politiken som kan åtgärda de stora ojämlikhetsproblemen som finns. En eventuell ekonomisk tillväxt är inte tillräckligt för att lösa de problem som finns idag, det är de allra flesta överens om (storföretag, stora internationella aktörer, flera miljardärer osv). Istället är det omfördelning som krävs om vi ska kunna möta samhällsutmaningarna.
I Sverige vet vi att rättigheterna är starka på pappret för de allra flesta, och även möjligheterna att tex utbilda sig och göra “klassresor” – men vi vet också att det finns mycket utsatta människor som faller mellan stolarna. Framför allt är det människor födda utanför EU som inte har samma möjligheter och rättigheter som andra. Migrantarbetare råkar mycket illa ut och har inte tillgång till sina rättigheter, till trygga jobb, bostad, utbildning för sina barn osv. Det här är en fråga för styrande politiker.
Oxfams jämlikhetsindex rankar hur politiska styren i 164 länder arbetar för att minska ekonomisk ojämlikhet. Indexet består av tre faktorer som bevisat motverkar ojämlikhet; progressiv skattepolitik, välfärd och arbetstagares rättigheter.
Vårt jämlikhetsindex behöver läsas utifrån metoden som innebär att man inte kan läsa faktorerna separat ur sin kontext utan de måste läsas tillsammans för att man ska förstå rankingen. De länder som toppar indexet är demokratier. Metoden finns längre ned på den här sidan.
De 30 högst rankade länderna
Konsekvenserna
Ojämlikhet gynnar inte någon i längden
→ Demokratin undermineras
I mer ojämlika samhällen undermineras demokratin på flera sätt. Ett är att förtroendet för demokratin och politiker minskar bland befolkningen. Det kan låta odramatiskt, men ett minskat förtroende gör också att demokratin blir mindre effektiv och känslan av polarisering mellan ”elit” och ”folk” blir tydligare. Det gör att viktiga politiska reformer kanske inte kan genomföras då konsensus blir svårare att nå. Ett annat sätt är att när några få individer tillåts bli väldigt rika ökar risken för otillbörlig lobbying och korruption. Det är inte ovanligt i vår värld att mycket rika individer på olika sätt mutar politiker till att stoppa lagförslag som skulle gynna majoriteten, eller gör så att lagar om minskad skatt för de allra rikaste får politisk vinning.
→ Våld och kriminalitet ökar
Det finns idag forskning som visar att i mer ojämlika samhällen ökar också våld och kriminalitet. Ojämlik skolgång och sjukvård gör att människor som redan lever i utsatthet kan hamna i en desperat ekonomisk situation. Dessutom ökar polariseringen och känslan av ”vi och dem” – och känslan av orättvisa. Allt detta kan motivera individer till att begå brott. I mer jämlika samhällen, där allas behov är tillgodosedda och framtiden känns fylld av möjligheter, minskar brotten också generellt.
→ Utsläppen ökar
I mer ojämlika samhällen ökar utsläppen av koldioxid. Dels ökar utsläppen på grund av att superrika personer släpper ut mängder av koldioxid genom sin extravaganta livsstil med jetplan, stora bostäder och bilar. De superrikas livsstil skapar också en önskan hos allmänheten som vill leva likadant. I mer ojämlika samhällen spenderar människor mer pengar på statusvaror, och synliga inköp blir viktigare. Dessutom försvåras klimatomställningen när politiker blir påverkade av rika fossilaktörer. Läs mer här.
Lösningarna
Sveriges väg till ett mer jämlikt land
Ojämlikhet är ett resultat av politiska beslut, och kan också motverkas med politiska beslut. Oxfam Sverige har totalt 17 krav till Sveriges regering, några av dem kan du läsa här. Alla lösningar finns i den svenska sammanfattningen av Sveriges rankning längre ner på sidan.
→ Progressiv beskattning
Oxfam vill se förbättrad statistik över ojämlikheten i Sverige: att ett register införs och att regeringen släpper en årlig rapport om hur ojämlikheten i landet ser ut. Utöver det rekommenderar vi Sveriges regering att införa en förmögenhetsskatt för individer med en förmögenhet på minst 50 miljoner SEK. Den skulle kunna generera ca 158 miljarder SEK varje år. En tillfällig skatt på företags oväntat stora vinster skulle också vara fördelaktigt. Den skulle vara applicerbar på banker, energisektorn och livsmedelssektorn, som har visat sig generera stora vinster på viktiga förnödenheter mitt i samhällskriser. Slutligen vill vi se en minskad konsumtionsskatt för samhällets mest utsatta och låginkomsttagare.
→ Mer resurser till välfärden
Mer resurser behöver gå till välfärden och särskilt vården som är i kris just nu. Forskning visar att starka välfärdsstater skapar bättre förutsättningar för jämlikhet. Välfärdsstaten ska möta befolkningens behov och ge alla förutsättningar till goda levnadsvillkor. Det innebär både att kunna tillgodose välfärdstjänster och transfereringar när det behövs. Staten finns till för sin befolkning och det är inte befolkningen som vi ska snåla på. Globalt bör Sverige arbeta för att överge BNP-målet som mått för att mäta ett lands välstånd. Istället bör ett mål som mäter jämlikhet, mänskligt välbefinnande och planetens hälsa införas som mått för framsteg och välstånd.
→ Stärk arbetstagares rättigheter
Oxfam rekommenderar att regeringen lagstiftar om förkortad arbetstid. Genom att minska arbetstiden får människor mer tid för återhämtning, fritid och meningsfulla aktiviteter vilket leder till ökad frihet och hälsa. Regeringen bör också stärka skyddsombudens position på arbetsplatser. De har en central roll i att säkra arbetsmiljön och se till att regler följs. Dessutom bör ett tak på skillnaden mellan arbetstagares och VD:ars löner införas.
