”Jag är Hiba, jag är 27 år. Jag förlorade min man i kriget. Jag har fyra barn”

”Jag är Hiba, jag är 27 år. Jag förlorade min man i kriget. Jag har fyra barn. När vårt hem bombades förlorade jag många viktiga dokument som vårt äktenskapsbevis och mitt, liksom min mans födelseintyg. Vi har tvingats fly från ställe till ställe och mitt i allt detta har jag även tappat bort mina barns födelseintyg. Livet blir ännu mer komplicerat när du saknar juridisk dokumentation och vi har därför gått miste om möjligheter.”

”Vi har alltid våra väskor med oss, men i kaoset som uppstår är allt jag kan tänka på att ta mina barn till säkerhet. Min man brukade hålla oss nära varandra och så sprang vi. Inget annat spelade någon roll. ”

”I krig måste du ha med dig ID-kort vid varje förflyttning. Även om du dödas så kommer de att identifiera dig med hjälp av kortet. Efter att jag blev änka med fyra barn så har jag känt mig som en främling i mitt eget land. Vi behöver en permanent vapenvila, ingen temporär. Vi har förlorat de vi älskar. Vi vill att bistånd ska släppas in och delas ut via det FN-ledda systemet. Så att vi med värdighet kan få stöd, inte genom militärt styrda distributionssystem som är dödsfällor. Vi vill att livet ska gå framåt igen. Och vi vill att våra barn ska kunna återvända till skolorna. ”