Endast Sveriges drygt 500 miljardärer skulle behöva betala miljardärsskatten. Det gör vårt förslag mycket olikt den förra förmögenhetsskatten som avskaffades 2007. Då skulle alla personer i Sverige med en förmögenhet på 1,5 miljoner SEK betala skatt, vilket i praktiken gällde väldigt många människor. Dessutom kunde de allra rikaste genom kryphål undvika att betala skatten. Den miljardärsskatt vi nu föreslår påverkar i stället bara de allra rikaste i vårt land.

Vi föreslår en skatt på 2% på alla miljardärer i Sverige. Den skulle kunna generera 90 miljarder SEK varje år, ca 1,4% av Sveriges BNP.

Nej, en miljardärsskatt är inte lösningen på alla samhällsproblem. Men två stora utmaningar i världen och i Sverige är att lösa ojämlikheten och klimatet. För det behövs en miljardärsskatt – för jämlikheten, klimatet och demokratin.  

Under lång tid har våra demokratier misslyckats med att beskatta den här typen av tillgångar rättvist – vad betyder det för samhället när de allra rikaste inte är med och betalar för det gemensamma som alla vi andra gör? 

Det vi föreslår är ett absolut minimum, och bara den minimiskatten skulle kunna generera över 90 miljarder, samtidigt som de allra rikaste fortsätter att vara just det – Sveriges allra rikaste. 

Nej! Det en seglivad myt att alla rika plötsligt skulle flytta.  Väldigt få har visat sig göra det och skattetappet har varit marginellt. Det visar exempelvis en ny studie på effekterna i Norge. En viss flytt sker, men den är väldigt begränsad, och pfta kommer de tillbaka så småningom, eftersom de ändå har hem, familj och välfärd i sitt hemland.
Men för att miljardärer inte ska kunna smita ifrån sin rättvisa andel skatt så kan och bör skatten kombineras med en exitskatt där den som flyttar utomlands får betala skatt i ett antal år efter flytten. Det har Norge infört (12 år) och USA är ett annat land där medborgare är skattepliktiga hela livet oavsett om de bor kvar i landet eller i annat land.

I ett modernt, demokratiskt samhälle bör alla bidra efter bärkraft till det gemensamma. Det är en grundläggande rättvisefråga. Men så är det inte i Sverige, där löntagare betalar 50-60% av sin inkomst i skatt, medan miljardärerna endast betalar 20%, och ofta mycket mindre än så.

En majoritet av Sveriges dollarmiljardärer har dessutom ärvt sina förmögenheter så argumentet att de skulle jobba hårdare än alla andra i det fallet är en seglivad myt.

Det gäller förstås inte alla rika – men två saker kan vara sanna på samma gång. Man kan både ha bidragit till samhället genom t.ex. innovation och jobbskapande och ändå förväntas betala skatt precis som alla andra.

Det finns inga bevis för det. Ett av de vanligaste argumenten vi hör nu från Timbro med flera är att Spotify inte skulle finnas om miljardärsskatt fanns. Märkligt påstående! Spotify grundades 2006 – förmögenhetsskatt hade vi fram till 2007. Så inte var det skatten som hindrade innovationsförmågan där.

Sen finns det inget bevis för att en innovativ person som sitter och funderar på att grunda ett nytt företag sitter och funderar på hur mycket de skulle behöva betala i skatt vid en eventuell framtida förmögenhet. Däremot finns det nog många med stora förmögenheter redan nu (kanske ärvda sådana, vem vet?) som sitter och funderar på hur dom bäst ska kunna lobba emot en sådan skatt idag.

Ja! Bara under de senaste åren har förmögenhetsskatter införts eller stärkts i Colombia, Norge, Spanien, Tunisien, Argentina och Bolivia. I Kalifornien ska medborgarna i höst rösta om en 5-procentig förmögenhetsskatt.

Det sker även saker på internationell nivå. G20 har kommit överens om att arbeta för att införa en internationell förmögenhetsskatt. I FN arbetar man just nu på en internationell  skattekonvention som bland annat ska innehålla ett sätt att beskatta de superrika.