Med klimatet som insats:
De rikas utsläpp, investeringar och makt
en person i Sveriges rikaste 0,1 procent bidrar nästan 10 gånger mer till extremvärme än en medelsvensk.
Nästan hälften av världens befolkning kommer att leva med extremvärme år 2050 om den globala uppvärmningen når 2 °C. Klimatkrisens konsekvenser märks överallt, men mer sårbara samhällen och människor betalar det högsta priset.
78% av överdödsfallen på grund av värme kommer att ske i låg– och lägre medelinkomstländer. Klimatförändringar riskerar att driva 132 miljoner människor i fattigdom.
Människor och länder som lever i fattigdom kommer att drabbas hårdast av klimatkrisen, trots att de bär minst ansvar.
Det är rika individer, företag och länder som står för de största utsläppen samtidigt som de kommer att klara sig bäst i en värld präglad av extrema väderhändelser, torka och hetta.
0
En person från de rikaste 1% i Sverige har bidragit 25 gånger mer till extrema värmehändelser än den genomsnittliga världsmedborgaren, och 6 gånger mer än en svensk medelinkomsttagare.
0
En person från världens rikaste 0,1% har bidragit nästan 400 gånger mer till extremvärme än någon från världens fattigaste 50%.
0
Världens rikaste 1% är ansvariga för 20% av den globala uppvärmningen sen 1990. Det är 100 gånger mer, per person, än någon från världens fattigaste 50%.
”De rikastes utsläpp skapar extremvärme, samtidigt som de tjänar pengar på klimatkrisen och driver på klimatförändringarna genom att fortsätta investera i klimatskadlig verksamhet. Bara privatflygen som lyfte från Sverige under 2025 orsakade 35 000 ton koldioxid, det är oerhört stora utsläpp från ren lyxkonsumtion som bara de allra rikaste unnar sig i en eskalerande klimatkris. Rika människor bär störst ansvar för klimatkrisen men kan köpa sig fria från dess konsekvenser. De fattigaste betalar priset i form av extrema väderhändelser som ödelägger människoliv och vår planet.”
Hanna Nelson, Head of Policy, Oxfam Sweden
Det ojämlika ansvaret för klimatkrisen
De rika bär ett oproportionellt stort ansvar för klimatkrisen. Genom sina utsläpp, smutsiga investeringar och inflytande låser de allra rikaste fast oss i en ohållbar framtid. Medan världen blir allt varmare kan de rika bygga domedagsbunkrar och köpa hela ö-grupper för att fly en framtida klimatkatastrof.
Privatflygen är ett talande exempel på lyxkonsumtion som bara de allra rikaste unnar sig i en brinnande klimatkris:
Alla världens privatflyg släpper tillsammans ut mer koldioxid på två sekunder än någon från den fattigaste hälften av mänskligheten släpper ut på ett år.
På mindre än två timmar släpper privatflyg som avgår från Sverige ut mer än vad en medelsvensk gör på ett år.
Den ojämlika maktfördelningen i klimatkrisen
Ett sätt att mäta klimatutsläpp är att titta på de utsläpp som orsakas av investeringar och ägande i företag. Oxfam har därför kartlagt investeringsutsläppen från 1000 dollarmiljardärer med ägande i över 1095 företag. 35 av dessa är svenska miljardärer.
En dollarmiljardär orsakar i genomsnitt större utsläpp på en minut än vad en person i den fattigaste hälften av jordens befolkning släpper ut på ett helt år.
De 35 svenska miljardärerna i Oxfams analys orsakade genom sina stora ägarandelar i ett antal företag i genomsnitt 58 000 ton koldioxidutsläpp per person. Att jämföra med en medelsvensks totala konsumtionsbaseradeutsläpp på 6,5 ton per år.
Regeringar runt om i världen har under lång tid satt sin tillit till att den fria marknaden ska leda klimatomställningen. Makt och ansvar hamnar då hos investerarna, som kan välja mellan att fortsätta driva på fossilberoendet eller att styra företagen mot lägre utsläpp. Det är en möjlighet som de allra flesta människor inte har. Trots det investerar miljardärer oftare i industrier som förvärrar klimatkrisen och kan samtidigt göra vinster på återuppbyggnaden efter dess katastrofala konsekvenser.
De ojämlika konsekvenserna av klimatrkisen
Rikare människor bor i mer robusta bostäder och har en större mångfald av tillgångar, ofta i form av finansiella tillgångar, som inte påverkas lika direkt av översvämningar, stormar eller torka. Fattiga människor har ofta små möjligheter att återhämta sig när klimatkatastrofer förstör deras hem, skördar eller inkomster, medan rika människor oftare har besparingar, försäkringar och andra resurser som skyddar dem mot förluster. De rika orsakar krisen, men kan betala för att slippa dess konsekvenser. Vanliga människor har inte samma lyx.
1 miljard människor (runt 10% av världens befolkning) kan vara utan hem på grund av klimatkrisen 2050. De flesta av dessa människor kommer vara i globala syd.
Hur ser det ut i Sverige?
I Sverige går uppvärmningen snabbt. I Skandinavien har extrema värmeböljor gått från att vara något som inträffar var tjugonde år till något som inträffar var femte år.
Värmeböljor slår inte lika mot alla. Till exempel vet vi att förorter med trångbodda hushåll i områden med hög befolkningstäthet lider hårt av värmeböljor då värmen blir ännu högre i tätbebyggda områden.
Så ojämlika är utsläppen
0
De rikaste 0,1% i Sverige (cirka 10 000 personer) släpper ut lika mycket som de 6% fattigaste i Sverige (cirka 600 000 personer).
0
På bara ett år släpper en person från de rikaste 0,1% i Sverige ut lika mycket som en medelinkomsttagare gör på 30 år.
0
35 svenska dollarmiljardärers genomsnittliga investeringsutsläpp är 9000 gånger större än medelsvenskens årliga utsläpp.
Klimatomställningen kan inte vänta – politiken måste agera nu.
En framgångsrik klimatomställning kräver minskad ojämlikhet, stärkt demokrati och stöd till de människor och länder som drabbas hårdast.
81 % vill att Sverige investerar mer i förebyggande arbete och 87 % anser att staten ska ta huvudansvaret för klimatanpassningen.
Oxfam Sverige föreslår att regeringen ska:
1. Skyndsamt agera för omfattande och omedelbara utsläppsminskningar, särskilt i grupper med höga inkomster och höga utsläpp – samtidigt som man stöttar låginkomsttagare i omställningen.
2. Låta rika utsläppare stå för notan för den skada de orsakar – inför en miljardärsskatt, skatt för vinst på fossila företag samt en progressiv flygskatt.
3. Offentliggör all finansiering av politiska partier. Folk har rätt att veta vilka som betalar våra politiker och styr klimatpolitiken.
4. Begränsar den ekonomiska tillväxten inom klimatskadliga sektorer och prioriterar hållbara alternativ. Genom att till exempel satsa statliga medel på gröna industrier.
5. Säkerställ att Sverige stöttar klimatomställningen i länder med utbredd fattigdom.
Questions and answers
Konsumtionsbaserade utsläpp omfattar utsläpp från varor och tjänster (t.ex. kläder och fordon eller ett fungerande sjukhus) som används i ett land oavsett var utsläppen sker – det vill säga var varorna och tjänsterna produceras. En svensk orsakar i genomsnitt dubbelt så mycket utsläpp utomlands som inom Sveriges gränser. För de flesta personer kommer utsläppen från mat, transport och boende.
Man kan använda ett ramverk i tre steg för att bättre förstå hur klimatkrisen och ojämlikhet påverkar varandra och skapar olika risknivåer för samma väderhändelse:
- Hot och exponering: Fattigare människor drabbas oproportionerligt hårt av klimatkrisen eftersom de oftare bor och arbetar i klimatutsatta miljöer och har sämre skydd mot klimatrelaterade risker, medan rikare grupper generellt är mindre exponerade och bättre skyddade.
- Sårbarhet: Socioekonomisk sårbarhet innebär att man på grund av begränsade resurser inte kan förebygga, hantera och återhämta sig från klimatrelaterade händelser. Rikare människor bor i mer robusta bostäder och har en större mångfald av tillgångar, ofta i form av finansiella tillgångar, som inte påverkas lika direkt av översvämningar, stormar eller torka.
- Motståndskraft: Fattiga människor har ofta små möjligheter att återhämta sig när klimatkatastrofer förstör deras hem, skördar eller inkomster, medan rika människor oftare har besparingar, försäkringar och andra resurser som skyddar dem mot förluster.
En metod för att beräkna hur utsläppen är fördelade i befolkningen är att analysera ägandet av tillgångar. Man räknar på utsläppen som produceras av företag och som tillskrivs till dess aktieägare istället för att beräkna utsläppen utifrån slutkonsumtionen av varor och tjänster. Argumenten för att använda det beräkningssättet är att den som äger en stor andel av ett företag också har stort inflytande på det företaget och därmed möjlighet att påverka dess klimatambitioner. Hur företag väljer att ställa om sin verksamhet påverkar även direkt vilka val slutkonsumenter har och därmed utsläppen.
Investeringsutsläppen i Oxfams analys bygger på data från Forbes och S&P Global Trucost. Miljardärer blir tillskrivna utsläpp och miljökostnader från företag de äger i proportion till deras andel av ägandet i företaget. Tröskelvärdet för att utsläppen ska tillskrivas investeraren är 10 %, för att man då anses vara huvudaktieägare och har betydande inflytande över ett företag, enligt Securities and Exchange Commission (SEC).
Människor är hjärtat för vårt klimatarbete. Vi vill lyfta urfolks, bönders och fiskares röster, så att de hörs i nationella diskussioner om klimatpolitiken. Vi arbetar för att säkerställa att länders nationella utvecklingsprocesser och investeringar främjar motståndskraft och prioriterar samhällen i störst risk.
Oxfam arbetar med partnerorganisationer och klimataktivister för att motverka klimatförändringarnas effekter på marginaliserade och exkluderade samhällen, och vi pressar de som är mest kapabla att adressera klimatkrisen att göra det först och mest ambitiöst.
I över ett decennium har Oxfam kämpat för att öka medvetenheten om de ojämlika konsekvenserna av klimatkrisen och uppmanat globala ledare att agera. Vi är stolta över att vara en organisation som kämpar emot klimatkrisen med allierade för att adressera både orsakerna till och konsekvenserna av krisen.
