oxfam logotyp

Oxfam får igenom bättre villkor för bananodlare

18 september 2018

Bananer är en av de billigaste och mest köpta frukterna i världen. Men det låga priset för med sig en mänsklig kostnad.

Arbetare på bananplantager vittnar om hur de tvingas uthärda fruktansvärda levnads- och arbetsvillkor med inslag av diskriminering, hot och giftiga bekämpningsmedel.

Gift från himlen
– Vi är väldigt oroliga, för vi arbetar i ett regn av bekämpningsmedel som ger oss hudutslag. Men om du klagar riskerar du att få sparken, berättar en anställd på Matías, ett företag som levererar bananer till bland annat Lidl. Efter att Oxfam tog upp det här med Lidl har Matías tagit tag i problemet och arbetare utsätts inte längre för besprutning. Men det är bara ett företag i mängden. Mycket behövs göras för att skydda arbetare i Ecuador från att bli förgiftade.

De farliga besprutningsmedel som används vid bananodling påverkar hälsan både hos människor som arbetar på plantager, och de som bor i närheten av ett. Medlen som används i Ecuador är giftiga och många av dem är förbjudna i EU. Vissa av dem har till och med sammankopplats med cancer.

På grund av plantagernas storlek är det vanligt att man använder flygplan för att spruta bekämpningsmedel och trots att man inte ska vistas bland vissa av kemikalierna på åtminstone 24 timmar berättar människor att plantagerna besprutas medan de är där. Hälso- och säkerhetsåtgärder saknas på många plantager, och i områdena runt bananplantagen är det vanligt att människor drabbas av funktionsnedsättningar, missfall, cancer, luftvägssjukdomar, illamående, hudallergier och yrsel.

– Nästan alla föräldrar till barn med funktionsnedsättningar på vår skola arbetar på plantager eller bor i närheten av dem. De flesta av dessa föräldrar är unga, och förutom bekämpningsmedlet finns ingen uppenbar anledning till varför deras barn skulle födas med en funktionsvariation. På grund av vinden är man inte skyddad mot giftet någonstans när planen sprider det från luften, utan det sprids i byarna runt plantagen, säger Beatriz Garcia Pluas, som leder en kyrklig institution för barn med funktionsvariationer.

Diskriminering av kvinnor
I Ecuadors bananindustri är kvinnor endast tillåtna att arbeta på förpackningsavdelningar, där de får lägre löner än sina manliga kollegor som jobbar på fälten. En vanlig lön för de kvinnliga arbetarna är 12 dollar om dagen, medan männen tjänar ungefär tre gånger så mycket. Situationen för kvinnor är på många sätt svår, och de som står upp för sina rättigheter, får med stor sannolikhet sparken. Paula Quinto är 35 år och jobbade förut på en plantage i Ecuador, men tvingades sluta när hon blev gravid.

– Jag arbetade med att packa varor på en av Reybanpacs plantager när jag blev gravid. En bit in i graviditeten blev bananlådorna för tunga och jag fick blödningar. Jag fick värkar och blev sjukskriven i tre dagar. Läkaren sa åt mig att skaffa andra arbetsuppgifter. Plantagechefen sa att jag kunde välja mellan jobbet jag hade eller att sluta, trots läkarintyget. Det var då jag slutade. Det värsta var att de hade sagt upp mitt försäkringsskydd. Mitt barn föddes med hjärtfel via kejsarsnitt två veckor för tidigt. Vi fick stanna på sjukhus i två månader. Jag minns hur ett flygplan brukade spruta bekämpningsmedel över plantagen, mitt på dagen, säger Paula.

Barnarbete, hot och bristande rättigheter
Arbetstagare har begränsad makt när det kommer till att stå upp för sina rättigheter och fackföreningar är grundläggande för att människor ska kunna förbättra sina arbetsvillkor. Men på Ecuadors bananplantager leder arbetares organisering ofta till uppsägning. Isidrio Ochoa, en före detta plantagearbetare, började jobba inom industrin när han var fem år gammal.

– Jag började arbeta på Alvaro Noboas förpackningsstation i La Clementina. Jag besprutade bananerna innan de packades. När jag var sju packade jag lådor och när jag var 10 år drog jag bananträd över plantagen, vilket jag fortsatte med tills jag var 30 år. Sen sökte jag jobb på andra plantager, men det var lika illa på alla ställen, berättar Isidrio, som år 2014 arbetade under fruktansvärda förhållanden. Han hjälpte till med att starta en fackförening, något som kostade honom jobbet.

– De använde juridiska knep för att förstöra fackföreningen. Jag berättade om våra erfarenheter på en konferens i Peru och när jag kom hem mottog jag hot som kom direkt från min tidigare chefs mobiltelefon. ’Jag kommer ta dig,’ skrev han. Under en lång tid levde jag gömd, säger Isidrio.