Oroande att rika länder sviker löften om klimatfinansiering

Endast en tredjedel av det utlovade stödet gick till länder med utbredd fattigdom, för att hjälpa dem anpassa sig till och hantera klimatförändringarnas konsekvenser.

Världens rika länder har förbundit sig till att tillsammans avsätta 100 miljarder dollar årligen till länder med utbredd fattigdom, som är extra sårbara för klimatförändringarna. I en ny rapport visar Oxfam att det löftet långt ifrån har uppfyllts. År 2020 ska klimatfinansieringen ha uppgått till 83,3 miljarder dollar sammanlagt (varav 13,1 miljarder kom från privata givare), enligt givarländernas egna uppgifter. 

Men Oxfams nya rapport Climate Finance short-changed, som har tittat på rika länders rapporterade klimatfinansiering 2019–2020, avslöjar ett allvarligt svek. Oxfam uppskattar att det verkliga värdet av klimatfinansieringen endast är en tredjedel av vad länderna själva har rapporterat och endast uppgår till mellan 21 och 24,5 miljarder dollar. Orsakerna till överrapporteringen är otydliga regler och en överskattning av faktisk klimatfinansiering och att en ökande andel klimatfinansiering, närmare två tredjedelar, ges i form av lån och i allt högre grad som icke-förmånliga lån.

”Det är ett svek som får konsekvenser för människor som redan befinner sig i väldigt utsatta situationer. Istället för att stötta länder som är särskilt sårbara och utsatta för allt värre torkperioder, cykloner och översättningar, så leder det här agerandet till att försämra deras förutsättningar att klara nästa kris, och till att öka deras skulder. Resultatet blir att de mest sårbara länderna fortsatt saknar förutsättningar att hantera och anpassa sig till klimatkrisens allvarliga konsekvenser.”

Hanna Nelson, policychef Oxfam Sverige

Det krävs snabb handling för att återuppbygga förtroendet för klimatfinansieringen, och det är av största vikt att detta tas på allvar under det kommande klimattoppmötet, COP27, som äger rum den 6–18 november i Sharm el-Sheikh i Egypten. Oxfam vill att världens ledare agerar för att justera felberäkningarna, återupprätta förtroendet för klimatfinansieringen, och se till att länder som är särskilt sårbara för klimatförändringarna och länder med utbredd fattigdom får det ekonomiska stöd de har rätt till och behöver om de ska ha en chans att hantera de för oerhörda konsekvenserna av den klimatkris de bidragit allra minst till att orsaka från första början.

”Varje dollar som uteblir är en dollar som de allra fattigaste länder inte får ta del av, och resulterar i förlust av liv och försörjningsmöjligheter, och försvårar möjligheten till en rättvis klimatomställning.”

Hanna Nelson, policychef Oxfam Sverige

Oxfams krav till världens ledare inför COP27: 

• Förtydliga och förbättra regler för rapportering av klimatfinansiering 
• Vid rapportering ska alla givare rapportera hur stor andel av ett lån som är gåva kontra lån.  För att undvika “uppblåsta” och möjliggöra för jämförelse bör alla länder inkludera ett tydliggörande av hur de har uppskattat klimatrelevansen av sin finansiering. Slutligen bör icke-förmånliga lån inte ingå som klimatfinansiering framöver.  
• Lev upp till löften om 100 miljarder amerikanska dollar i klimatfinansiering 
• Kompensera för de år mellan 2020-2025 som löftet inte har nåtts, genom att öka kommande års klimatfinansiering. Öka gåvoandelen av klimatfinansiering, samt säkerställa att andelen som går till klimatanpassning ökar och utgör minst 50 % av all klimatfinansiering – och anta en plan för att leverera på målet om att dubbla finansieringen till klimatanpassning.  
• Anta ett klimatfinansieringsmål post-2025 
• Hantera de brister som finns i nuvarande finansieringsmål och gör ett tydligt åtagande om vad som utgör klimatfinansiering och hur klimatfinansiering ska bokföras och rapporteras. Anta ett mål som särskilt gäller finansiering till klimatanpassning.  

Om rapporten:

Climate Finance short-changed är ännu en i en serie rapporter som visar på de oerhörda konsekvenser klimatkrisen får för människor i änder med utbredd fattigdom, som gjort allra minst för att orsaka klimatförändringarna. Rika länder som under lång tid har haft höga utsläpp av växthusgaser och därmed ett tungt ansvar för klimatkrisen har också ett ansvar och en skyldighet att hjälpa länder med utbredd fattigdom att kunna hantera klimatkrisen.