Kritik mot EUs politik för biobränslen
EUs biobränslepolitik bidrar till vräkning av tusentals människor från sina hem, utkonkurrering av andra grödor och en ökning av växthusgasutsläppen skriver Oxfam i ny rapport.
En ny Oxfam-rapport som släpps idag visar hur en mäktig industrilobby har lyckats motverka reformer och påverka EU:s policy i frågan. Rapporten spårar konsekvenserna av denna policy och visar hur samhällen i Tanzania, Peru och Indonesien blir lidande genom att deras land och rättigheter tas från dem i och med Europas ökade efterfrågan på grödor att omvandla till biobränsle.
Den rådande policyn har gett näring åt en kraftfull lobbyism bakom EU:s kulisser. Lobbandet bara bland europeiska producenter av biobränslen är nu lika finansiellt mäktiga som tobakslobbyn och har 121 anställda lobbyister. Det betyder att för varje anställd tjänsteman som inom EU-kommissionen jobbar med EU:s nya hållbarhetspolicy för biobränslen, går det sju lobbyister som jobbar för att urvattna den.
EU riskerar i och med detta att misslyckas med att nå de internationella målen inom hållbar utveckling, och riskerar också att försvagas gällande kampen mot klimatförändringar. I genomsnitt släpper livsmedelsbaserade biobränslen ut 50 procent mer växthusgaser än fossila bränslen.
EU-policyn påverkar regioner långt bortom EU:s egna gränser. 2012 låg 40 % av all mark som EU behöver för att odla grödor till produktionen av biobränsle utanför unionens gränser. Sedan dess har Europas beroende av importerade biobränslen bara ökat.
Oxfam har redan varnat för hur antalet storskaliga landuppköp med våldsamma inslag ökat. Många av dessa s.k. land grabs är länkade till den ökade efterfrågan på material till produktionen av biobränsle.
VI har spårat fall i Tanzania, Peru och Indonesien där producenter av energigrödor och palmolja har tvingat bort människor från sina hem och marker där de levt, brukat jorden och tjänat sitt uppehälle.
”Biobränsleföretagen kan ofta köra över dessa människor på grund av att de lokala lagarna och det lokala styret ofta misslyckas med att tillkännage rätten till marken för de lokala invånarna.”
Marc Olivier Herman, Oxfam
I Bengkulu-provinsen på Sumatras sydvästra kust i Indonesien, har exempelvis ett av de företag som involveras i produktionen av biobränslen spärrat av invånarnas egna marker (en yta på ungefär 1000 hektar) och använder dem i sin egen produktion.
Företaget hotar invånarna för att behålla deras områden, samtidigt som de förstör deras hem och deras mark.
Den globala efterfrågan på palmolja ökar stadigt. EU är en av världens tre största importörer av varan. Eftersom den tillgängliga arealen minskar för företagens produktion av palmolja gör industrin allt i sin makt för att expandera bortom Indonesien och Malaysia. Ett område de vill utvidga i är i Amazon-regionen, vilket benämns som palmoljans nya huvudområde. Återigen tvingas här människor från sina hem och den jord de levt på i århundraden.
”Våra hem har blivit förstörda, all skog är borta, och vattentillförseln är nästan helt blockerad. Det finns nu bara en enda vattenkälla som vi kan använda för att få tag på dricksvatten.”
Lokal ledare i byn Santa Clara de Uchunya, Peru
”EU-policyn saknar till och med basala kriterier gällande social hållbarhet och mänskliga rättigheter, vilket gör det omöjligt att hindra europeiska producenter av biobränsle från att använda palmolja från företag som struntat i ursprungsbefolkningars rättigheter till hem och mark.”
Marc Olivier Herman, Oxfam
Oxfam uppmanar EU att istället investera i energieffektiva och genuint hållbara bränslekällor. EU måste räkna in de indirekta koldioxidutsläppen som beror på hur land brukas eller missbrukas. De måste också utan att kompromissa insistera på att producenterna av biobränslen har ett tydligt, rättvist och unisont godkännande från de lokala samhällen som påverkas.
