Stickling för plantering i Bolivia. Foto: Samuel Nacar / Oxfam Intermón
Vad är klimatförändringar?
Dess konsekvenser slår hårdast mot dem med minst ansvar för dem. Oxfam arbetar för en jämlik och hållbar framtid.
Klimatförändringarnas orsaker och konsekvenser
Klimatförändringar, alltså förändringar i klimatet över tid, påverkar temperatur och förutsättningarna för liv. Att klimatet varierar över tid är normalt, men takten som det förändras nu är så snabb att ekosystemen inte hinner anpassa sig. Detta kan leda till att en stor mängd av vår biologiska mångfald går förlorad. Mängden växthusgaser som släpps ut är mer än vad jorden kan hantera och temperaturen ökar på grund av växthuseffekten.
Med ett varmare klimat kommer också extrema väderhändelser som torka, översvämningar och bränder. En konsekvens av de snabba klimatförändringar som nu pågår är klimatkrisen. Det är ett globalt problem som påverkar alla människor och alla delar av samhället, oavsett var man befinner sig i världen. Den utgör en stor utmaning för mänskligheten och hotar inte bara miljön, utan också vår hälsa och ekonomi.
Människan och vår aktivitet är den främsta anledningen till de snabba klimatförändringarna. Sedan den industriella revolutionen har vi på konstgjord väg släppt ut mer växthusgaser än någonsin och den globala temperaturen har sedan 1970 ökat snabbare än den gjort på 2000 år.
Jordens atmosfär består av flera olika gaser som vattenånga, koldioxid, metan och lustgas. Dessa kallas växthusgaser. När solen värmer jorden absorberar dessa en del av den värme som annars skulle lämna jorden. Växthuseffekten är nödvändig för att det ska kunna finnas liv på jorden, men när det finns för mycket växthusgaser i atmosfären blir jorden varmare än vad den skulle vara utan dessa.
Harry Tamateika bor längs Matanikofloden, Solomon-Öarna. Han har de senaste 20 åren sett hur floden stiger. Oxfam har samarbetat med Australiens regering via Australiens civilsamhällesgrupp. Foto: Collin Leafasia/Oxfam
Klimatkrisen förvärrar ojämlikhet
Alla bär inte samma ansvar för växthusgasutsläppen, som orsakar klimatförändringarna, och som har ökat dramatiskt under de senaste decennierna. Globalt kan man se att de rikaste 10% stod för 50 % av utsläppen 2019 medan den fattigaste halvan stod för mindre än 10%. I Sverige var de rikaste 10% (cirka 1 miljon människor), ansvariga för 22% av de nationella utsläppen medan de fattigaste 50% (cirka 5 miljoner människor) stod för 32%. Ojämlikhet och klimatförändringarna är sammankopplade och både orsakar och förvärrar varandra.
De rikaste i världen har ett större ansvar för klimatförändringarna och klimatkrisen, men det är inte de som drabbas hårdast. Att bo i ett höginkomstland innebär minskad risk att behöva fly på grund av extremväder och man har större kapacitet att skydda sig. Sedan 2008 har 21,5 miljoner människor tvingats lämna sina hem på grund av väderhändelser. Prognosen framåt är dyster, år 2050 kan upp emot 1,2 miljarder människor behöva lämna sina hem på grund av klimatförändringar.
Läs mer om klimatojämlikhet
Oxfam har tidigare visat att de som orsakar utsläppen är sällan de som drabbas hårdast av dess konsekvenser. Fattigare länder har högre sårbarhet och de kommer också få mindre möjlighet att lyfta sin befolkning ur fattigdom. Detta beror delvis på begränsade resurser till följd av historisk exploatering men även på grund av de förluster och skador som klimatkrisen orsakar. Klimatförändringarna drabbar alltså olika länder olika hårt, men även inom länder finns ojämlikhet i hur människor påverkas.
Nästan 70% av de som lever i fattigdom är kvinnor. De gör också majoriteten av det obetalda arbetet, som att hämta vatten och mat och de arbetar oftast i jordbruk som drabbas hårt av klimatförändringarna. Deras inkomst påverkas alltså mest av extrema väderhändelser och de har svårare att anpassa och skydda sig.
I Sverige är ett exempel samerna, som påverkas direkt av det ändrade klimatet och omställningen. Klimatförändringarna innebär mer osäkra snö- och isförhållanden och milda vintrar påverkar renarna negativt. Skogsbruk ökar och förflyttas mer norrut, vindkraftsbyggen förflyttar samerna och renarna och gruvdrift ödelägger naturområden som traditionellt tillhör samerna. Redan existerande ojämlikheter förvärras av klimatförändringarna.
Diyalafloden är en av de huvudsakliga bifloderna till Tigrisfloden. Lokalt jordbruk är beroende av dess vatten. De senaste åren har den torkat med ödesdigra konsekvenser för jordbruk i området. Foto: Paula González/Oxfam
Vad görs för att bromsa klimatförändringarna?
Under 80-talet startades IPCC, FN:s klimatpanel, och 1992 skapades FN:s klimatkonvention som har godkänts av nästan alla världens länder. Klimatkonventionen fastslår att länder ska ”stabilisera halterna av växthusgaser i atmosfären på en nivå som förhindrar att mänsklig verksamhet påverkar klimatsystem på ett farligt sätt.” Nedan förklaras viktiga avtal som syftar till att hantera klimatkrisen och fastställer vilka som har mest ansvar för att bromsa den.
Kyotoprotokollet undertecknades 1997. Bland annat fastslår den att de så kallade industrialiserade länderna har ett större ansvar för att minska sina utsläpp. Principen kallas för gemensamt men differentierat ansvar och respektive kapacitet.
Parisavtalet antogs 2015 och har tre huvudsakliga mål:
1. Att hålla ökningen av den globala medeltemperaturen väl under 2°C över förindustriella nivåer och fortsätta ansträngningarna för att begränsa temperaturökningen till högst 1,5 °C över de förindustriella nivåerna.
2. Att bygga kapacitet för att anpassa oss till klimatförändringarnas konsekvenser på ett sätt som inte hotar livsmedelsproduktion och
3. Nå en överenskommelse för att göra det ekonomiska systemet förenligt med omställningen till ett samhälle med låga växthusgasutsläpp.
Båda protokollen fastslår att alla stater inte har lika ansvar för att förhindra klimatkrisen.
”Fit for 55” är en plan som tagits fram på EU-nivå. Den innebär att EU ska reducera sina växthusutsläpp med 55% innan 2030 i jämförelse med nivåerna 2021. Alla EU-länder har ett historiskt ansvar för klimatkrisen och därmed för att bekämpa klimatförändringarna och med ”Fit for 55” blir EU en relativt ambitiös aktör.
Vad gör Oxfam?
Oxfam arbetar för en rättvis och jämlik klimatomställning, där de med mest ansvar för krisen också måste ta störst ansvar för att lösa den. Det gör vi på flera sätt, främst genom att ta fram väl underbyggd forskning om ojämlikheten bakom utsläppen men även genom att påverka beslutsfattare såväl som företag till att ta sitt ansvar.
Tillsammans med andra organisationer påminner vi politiker och företag om deras åtaganden vad gäller klimatet och håller dem ansvariga. I samarbete med lokala aktörer arbetar vi för att på ett långsiktigt och hållbart sätt stärka motståndskraften i samhällen som drabbas hårdare av klimatförändringarna. Vi säkerställer också att deras röster hörs i omställningen.
När klimatrelaterade kriser och katastrofer slår till är Oxfam på plats för att minimera skadan som klimatkrisen orsakar människor, samhällen och natur. Tillsammans med våra partners förser vi människor i drabbade områden med till exempel livsviktiga vatten- och sanitetslösningar och kontantbidrag.
Walter Ayala och Paola arbetar för Oxfam och är på väg tillbaka från arbetet. Foto: Samuel Nacar / Oxfam Intermón
Vad kan jag göra?
Oxfam uppmuntrar alla till att göra vad de kan till vardags för att minska sitt koldioxidavtryck. Du kan förändra dina konsumtionsvanor, äta mindre kött och köpa lokalt och hållbart producerade livsmedel. Att välja kollektivtrafiken framför bilen, att försöka flyga så lite som möjligt och att minska sitt avfall eller energieffektivisera sitt hem minskar risken för att växthusgasutsläppen ökar.
Är du intresserad kan du delta i aktiviteter organiserade av lokala grupper eller större organisationer, du kan bli volontär och stötta organisationer som arbetar för en hållbar värld.
Enskilda individers insatser räcker dock inte, tre fjärdedelar av förändringen måste komma från företag och stater.
Ditt engagemang kan göra skillnad och är nödvändigt för att få till förändring. Oxfam hade inte kunnat göra det vi gör utan våra månadsgivare. Det är aldrig försent att bromsa klimatkrisen och storskalig förändring är möjlig när vi är flera.
